Dubbelfel

En gång i tiden var det stor omorganisation på jobbet. Man skulle röra om i grytan ordentligt och äntligen få rätt person på rätt plats. Intervjuerna blev många och långa. Jag råkade själv ut för en sådan intervju där den nya chefen skulle s.a.s. ta pulsen på mig. Med några väl valda frågor tänkte han väl att han skulle kunna avslöja allt om mig.

Han såg i något papper, att jag hade läst filosofi. Så han frågade vad jag tyckte om Machiavellis "Fursten". Jag hade inte läst själva boken utan bara någon kommentar om den. Oops... Här kunde mitt framtida jobb stå på spel. Jag var tvungen att hitta på något snabbt som ögat. Så jag sade: "Tja, den boken var väl inspirationskälla bl.a. för Hitler". Hans minimalistiska minspel avslöjade i alla fall att han inte var riktigt nöjd med det svaret.

Vid samma intervju fick jag också frågan vad ordet lojalitet betyder för mig. Så småningom kröp det fram vad han egentligen ville veta: Var lojalitet viktigare än sanningen? Jag svarade ungefär så här: "Om jag hamnar i en situation där jag måste välja mellan lojalitet och sanningen, så väljer jag sanningen".

Jag fick aldrig det där jobbet.