Återanvänt. 21

Två små (läs: mikroskopiska) idéer till filmmanus, skickade som e-post till några vänner den 11 januari 2003.

Två filmidéer

1. Jag har huvudrollen och spelar en godtrogen optimist som älskar allt och alla. Jag blir väldigt lätt förälskad i varje vacker kvinna jag ser. Varenda skönhet blir utsatt för mina poetiska lovord. Jag faller på knä och fascineras av hur fantastiskt vacker hon är. Jag kysser henne på handen och fortsätter med kinden, pannan, munnen. Jag är helt bedårad. Och så fortsätter det med varenda vacker kvinna jag ser. Jag tillber henne som en gudinna.

[Nu några år senare kan jag undra hur jag tänkte. Det saknas ju onekligen en hel del här. Hur skulle vi få tittarna att fortsätta titta? Det här skulle ju ha blivit tröttsamt att se redan efter fem minuter.]

2. En dystopi om en nära framtid i vårt fosterland. Det är som "A clockwork orange" upphöjt till 10. Alla förnuftiga människor är som bortraderade. Man märker inte att de ö.h.t. finns. Töntar och klantar bestämmer allt. Svenskan är så gott som utrotad. Alla talar någon konstig blandning av hip-hop-slang och svengelska. Den enda gud som tillbeds är Mammon. Kvalitet är ett bortglömt begrepp. Den som har mest pengar och skriker högst och tränger sig före alla andra är den som sätter upp reglerna och bestämmer allt. Och allt är slit och släng. Och allt skall vara av senaste modell. Har man en DVD-spelare från förra halvåret så är man ett jävla pucko. "Riktig" mat går inte längre att få tag i, ty all mat är snabbmat. Restauranger som vi känner dem finns inte längre, de tillhör arkeologin. Böcker, filmer och album som är äldre än två månader går inte längre att köpa. "Sköt dig själv och skit i andra" är statsreligionen. Uteliggarna och socialfallen har ökat i antal med 1000 %. De redan rika är snuskigt mycket rikare än nu. Vi har kåkstäder och folk kissar och bajsar på trottoarerna. Poliser finns inte längre - de är ersatta av medborgargarden. Alla går omkring drogade o.s.v.

[Det andra manusembryot tycker jag fortfarande är ganska OK. Det känns inte mindre aktuellt nu än då - snarare tvärtom. Och det borde gå att spinna vidare på det. En erfaren manusförfattare skulle kunna skapa ett vasst manus utifrån detta lilla skelett.]