En liten seriebok

Av en slump upptäckte jag den här boken häromdagen:

Det blev en positiv överraskning. Men då skall jag erkänna: Jag hade inga förväntningar alls. Och om sanningen skall fram, så är omslaget bäst. Men jag behöver "läsa" någon seriebok då och då, annars kanske jag blir smått förtorkad. (Jag vill inte gärna kalla det "att läsa" - det man gör med vissa serier.) Det finns ju bevisligen vissa skämt som inte kan framföras rent verbalt. De kräver visuell framställning. Och i så fall kan man hävda, att Ulf Frödin är skicklig i det minimalistiska formatet. En enda "ruta" per sida räcker för att få till en "knorr". (Kan man tala om rutor när det inte är någon "strip"?) Han tecknar ungefär i samma stil som Ulf Lundkvist - den enligt min mening obestridde mästaren i sin genre.

Den näst bästa sidan? Svar: Den sida där en (troligen döende) patient ligger i sängen omgiven av 13 personer som står och tittar på honom/henne. Patienten frågar: "Är detta slutet?" Någon av betraktarna svarar: "Inte än. Mor ska få träffa en politiker först!"