En tidig Elton John-platta
Nu fyller han 60 år. Han har onekligen gjort karriär. Visst har han gjort en hel del snygga melodier, det får man erkänna. Men jag har då aldrig varit någon av hans stora beundrare. Jag är en så'n där tråkig typ som tycker att Elton John gjorde sina bästa saker i början av sin karriär - ungefär som Rod Stewart. Den här plattan är en av hans tidigaste och kom ut 1971:
I allmusic får skivan högsta möjliga betyg: fem stjärnor. Det kanske är till att fläska på i överkant, men nog är det en riktigt bra platta alltid. Jag gillade Elton bäst när han fortfarande verkade ganska normal - före alla spektakel med jättetöntiga glasögon, skyhöga platåskor och allehanda galna utstyrslar. Jag - en torrboll? Kanske det. Men om man måste spöka ut sig som världens stolle för att väcka uppmärksamhet, så är någonting helt galet.
Här var han ännu en ganska alldaglig singer/songwriter som fortsatte på spår som andra lagt - men skaffade sig ett personligt uttryck. Det hade kunnat stanna vid det. Elton John hade kunnat bli en väldigt vass balladskrivare, med en ganska liten men trogen fan club. Han hade t.ex. kunnat ge David Ackles en tuff match på samma planhalva. Men Elton var nog mera intresserad av riktigt mycket pengar.
Etiketter: LP
2 kommentarer:
Idag är det lätt att glömma vilka fantastiska låtar Elton (och Bernie) gjorde i början av sjuttiotalet.
När Elton var i Australien i mitten av sjuttiotalet bodde han på ett hotell där baren stängde ganska tidigt - tyckte han - och de vägrade dessutom ha öppet längre pga av en för dem okänd pianist. Elton blev sur. Dagen efter köpte han hotellet och gav hela personalen sparken. Och detta ska tydligen vara sant. Stilpoäng.
Ha! En bra historia - som ju mycket väl kan vara sann. Det ger onekligen stilpoäng. Om jag hade haft otrooo$$$$$ooligt gott om pengar, så hade jag nog gjort på samma sätt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida