Avvikande åsikt om GP

I kväll såg jag sista delen av dokumentärserien om Göran Persson. Nu när det berömda drevet går, så skall jag anmäla en avvikande åsikt. Jag håller nämligen med GP om mycket. Någon måste framföra obehagliga sanningar. Det var GP som fick göra det - annars hade ingen någonsin gjort det. GP oroade sig vidare för svenska massmedias framtid. Jag delar hans oro. När flera vanligtvis ganska seriösa tidningar hakar på trender i kvällspressens sämsta sidor, så går det käpprätt åt h-e. Etc. Det skulle vara möjligt att dra fram flera exempel där jag instämmer med GP, men detta är ingen katalog.

Många av dem som nu håller i stridsyxan har nog inte den blekaste aning om vad det innebär att vara ordförande eller ledare med allt ansvar det medför. Man skulle kunna säga "Gör det bättre själv" - om det inte vore så platt. Men GP sade det bra själv: "Alltid ensam, aldrig ensam". Det är så. Jag har själv provat på att vara chef och ordförande i några mycket, mycket mindre sammanhang. En slutsats jag drog av de gästspelen var något liknande: "Det är ensamt på toppen". När det blåser medvind vill alla vara i ditt sällskap, men när det blåser motvind undviker folk dig. Om man då dessutom är "chef" för ett helt land, så måste påfrestningen vara oerhörd. Det är lätt att sitta på läktarplats och gapa och bära sig åt när man aldrig själv har varit med i spelet.

När den här stormen har lagt sig, så kan GP så småningom framstå som en av vårt lands duktigaste statsministrar - trots sina tillkortakommanden med bl.a. bufflig ledarstil och fula härskartekniker.