Jag hissar vanligt folk

Vi körde ett par mil för att handla på ett annat, mindre ställe. När jag stod i kön, så tänkte jag: "Åh, vad jag gillar vanligt folk!".

Jag menar så här: Jag vill ha vanligt folk omkring mig. Folk som har vanliga kläder, folk som uppträder vanligt, folk som handlar vanliga prylar, folk som har vanliga åsikter etc. Det märktes så tydligt när vi stod där i kassakön: där var ingenting så där märkvärdigt, högdraget och fisförnämt som det kan bli på en del andra inköpsställen. Jag står inte ut med så'na där malliga människor. Jag blir helt knottrig och fnoskig och konstig när jag är i närheten av "fina" människor i kostym och slips och välpressat och finputsat etc. Män eller kvinnor som kör finaste Mercedes Benz och stinker parfym i en radie på 20 meter - bläh! Hellre då en vanlig knegare med slitna jeans, rutig bomullsskjorta, randig tröja, poplinjacka, gympadojjor, håret på trekvart och snuset rinnande.

Butiken hade dessutom en bra köttdisk och flera anställda som var ute och rörde sig bland kunderna. Lokalen var lättöverskådlig och det var en baggis att hitta allt man sökte - trots att det var första gången jag var där. Man fick nästan en känsla av gammaldags affär i barndomen då alla kände alla. Jag lovar: det var inte sista gången vi handlade i den affären.