Tillfällig eller permanent?

Det här med tillfälligt och permanent - det är ju lite intressant. Jag känner till en skolbarack som skulle vara en tillfällig lösning. Den blev en permanent lösning - ty den har stått där i tjugo år nu. Jag känner till en man som skulle fixa en dörr. Det var meningen, att lösningen skulle bli permanent, men den blev tillfällig. Men nu har den lösningen varit tillfällig så länge, att den kan räknas som permanent. Jag känner till en konflikt som hade fått - vad man hoppades - en permanent lösning. Den lösningen blev ingen succé för någon, så alla bara hoppas att den permanenta lösningen skall bli tillfällig - och att man lyckas hitta en annan och bättre - permanent - lösning.

Så där håller vi på, vi människor, med våra krumsprång. Vi löser hela tiden problem i tron, att ha hittat den permanenta lösningen. Eller så hittar vi på tillfälliga lösningar, som får duga så länge - tills att vi finner eller råkar trilla över någon bättre lösning.

Och hur långt i tiden är tillfälligt? En tillfällig lösning på en hjärtoperation kanske bara får vara ett par sekunder. Sedan kan loppet vara kört. En tillfällig lösning på problemet med dörren (som jag nämnde innan) ser ut att bli flerårig. (Den bara hänger där och blir knappast bättre av sig själv.) Kan en flerårig lösning sägas vara tillfällig? Var går gränsen mellan tillfällig och permanent? Det kan "diffa" beroende på situationen, skrev amatörfilosofen.