Skälva av Selma

Den här boken - eller rättare sagt: analysen av den - gjorde mig allergisk mot Selmas författarskap.

Det var kanske när jag var typ 14 eller 15 år som läraren skulle förklara vari Selmas mästerskap bestod. Redan på första sidan skulle vi göra understrykningar och marginalanteckningar. Bredvid första raden skrev vi: När? Bredvid tredje raden skrev vi: Vem? Bredvid raderna 4-5 skrev vi: Beskrivning. Etc. Så där skulle vi hålla på. Och så skulle vi bli bedårade av hennes makalösa skrivkonst. Katten heller.

Resultatet blev, att många i klassen avskydde Selmas böcker. Att hacka sönder en text på det viset och plocka ut satsdelar och tusan vet allt gjorde oss knasiga. Och det där har följt mig genom livet. Jag får obehagskänslor när jag håller i en bok av henne. Gud vet vad läraren har förstört på det viset. Men på något vis har jag klarat mig hyfsat ändå. Jag är knappast rädd för att läsa. Men Selma? Nja, jag är skeptisk.