Ett hån
Råkade se och höra lite av det här. Jag slår vad om att de bara driver med oss. Om detta är konst, så är jag en salt lakritsfisk som har doktorerat i teoretisk fysik.
Google använder cookies för att analysera trafiken till den här webbplatsen. Därför delar vi information om din användning av vår webbplats med Google.
4 kommentarer:
Klart det är konst - de blundar ju medvetet på bilden. De verkar härligt crazy.
Jag kan också vara "härligt crazy". När jag skulle börja första klass fick mina storebröder släpa iväg mig med våld. Jag vägrade se min frihet begränsad av något så instängt som skolan. Jag var alltså konstnär redan som liten.
För mig som ändå rör mig i såna här kretsar var det här ett jävligt fräscht perspektiv, även om det kanske känns lite väl gubbigt för att jag ska förstå vad du menar. Konst och konst, blaha blaha, men det är väl svårt att säga att improvisation med elektroniska instrument skulle vara mindre "värt" än improvisation med akustiska instrument, bandspelare, penslar, kroppar, trummor, ord, etc. Eller är jag bara pretto nu? Yikes!? Skit samma. Go get 'em boy!
Jag fattar inte riktigt vad du menar. Men det var kanske inte meningen? Å andra sidan: i ett traditionellt funktionalistiskt experimentellt perspektiv kan den reifierade egoismen icke längre exemplifieras med kreativ altruism, såvida icke dialektisk materialism hypostaseras till en kvasimatematisk sanning. Eller hur?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida