En varm röst

I dag ringde jag upp ett statligt verk och fick tala med en kvinnlig tjänsteman där. Oj, vilken röst hon hade! Hon var perfekt för uppdraget att tala i telefon med frågvisa människor. Det lät på henne som om hon tyckte det var väldigt trevligt att just jag ringde - trots att hon inte hade en aning om vem jag var. Jag tänkte på detta med röster och hur mycket de betyder i kontakten mellan människor.

Vissa personer borde, därför att de har hemska röster, förbjudas att t.ex. tala i telefon med folk. Vissa röster är fruktansvärda att lyssna på. Jag får ångest, det kryper i skinnet, jag vill ut. Tänk dig att lyssna på en hel CD-bok med en inläsare som har en röst som påminner om en koncentrationslägervakts nollställda, mekaniska fram-krystanden av läten - usch! Den här kvinnan jag talade med ville man bli närmare bekant med. Hon hade en gudomligt varm och mänsklig röst. Hon lyssnade länge och bra. Hon tog sig tid. Det verkar f.ö. vara en sällsynt konstart nuförtiden: att lyssna ordentligt. Jag sade faktiskt till henne, att det var väldigt trevligt att prata med henne - och det verkade hon vara tacksam för.