Om emotionell intelligens

Jag fick den i julklapp år 2000 från familjen. Jag vet inte om det var en vink eller om jag hade önskat mig den. Det må vara hur det vill med den saken; Daniel Golemans "Känslans intelligens och arbetet" (2000) är bra.

Den börjar nästan chockartat. Eller vad sägs om följande?

"För det första är inte emotionell intelligens detsamma som att 'vara snäll'. (...)
För det andra innebär inte den emotionella intelligensen att man ska ge sina känslor fritt utlopp (...)
Inte heller är kvinnor 'smartare' i fråga om emotionell intelligens (...)
kvinnor i genomsnitt är mer medvetna om sina känslor, visar större inlevelse och har bättre interpersonell förmåga. Män är å andra sidan mer självsäkra och optimistiska, har lättare för att anpassa sig och kan hantera stress bättre. (...)
Om man tittar på de totala värdena för män och kvinnor, uppväger starka och svaga punkter varandra så att det med avseende på den totala emotionella intelligensen inte blir några könsskillnader." (s. 14f)

Vidare:
"Enbart ett briljant intellekt kan inte placera en forskare på toppen om hon inte också har förmågan att påverka och övertala andra. En person som är genial, men lat eller tystlåten kan ha samtliga svar i huvudet, men det ger ju inget om ingen annan vet eller bryr sig om det!" (s.39)

"Sammanfattningsvis: för stjärnprestationer i alla arbeten är den emotionella intelligensen dubbelt så viktig som den rent kognitiva förmågan." (s. 44)

"Människor längtar efter feedback, men alltför många chefer, förmän och direktörer kan inte ge den (...)" (s. 163)

"(...) hög-IQ-medlemmarna ägnade för mycket av sin tid åt att konkurrera i form av debatter som blev en oändlig uppvisning i akademiskt artisteri. (...) Alla var så upptagna med att bli den intellektuella stjärnan att teamet misslyckades." (s. 221)

Och så vidare... Den här boken är mycket läsvärd.