Ingen människa ett färdiglagt pussel

Varje människa är ett mysterium inför varje annan människa.

Jag tar det en gång till: Varje människa är ett mysterium inför varje annan människa.

Jag har inga höga tankar om personer som inbillar sig kunna se in i en medmänniskas allra innersta. Inte ens den skickligaste psykoanalytiker kan komma åt det som gömmer sig längst in i en annan människas själ eller psyke.

Därför retar det mig när vissa personer vill pådyvla andra människor någon egenskap eller åsikt som de inte med säkerhet har. Vem kan t.ex. vara säker på att en annan person koketterar med sitt elände? Det kan ingen. OK, det kan visserligen visa sig så småningom - när man har facit i hand - att man har blivit förd bakom ljuset. Det finns bevisligen människor som är väldigt skickliga på att luras och bedraga. Men man bör inte utgå ifrån att en person som klagar över sitt eländiga liv gör det för att s.a.s. göra sig märkvärdig.

Likaså retar det mig när jag p.g.a. en egenskap med automatik blir påklistrad en annan egenskap. Det är en sorts "guilt by association", kan man säga. Om jag vill kalla mig religiös, så innebär inte det att jag vill bli kallad vidskeplig. Ateister hävdar troligen att jag är vidskeplig i och med att jag ser mig själv som troende. Men de har fel. Jag är inte alls vidskeplig.

Varför kan inte vi troende få ha vår tro i fred? Vad är det som stör ateisterna så fruktansvärt med vår tro? Jag hånar inte folk som t.ex. tror på fotbollens saliggörande effekter. Jag vill inte bli bespottad och behandlad nedlåtande p.g.a. min tro. Jag låter dem vara i fred. De bör därför också låta mig vara i fred.