Några rader om "Män som hatar kvinnor"

Sedd:

Förväntningarna var nog högt ställda hos de flesta. Vi som har läst boken - och vi är väl snart i majoritet på jordklotet - hade antagligen skapat oss vissa inre bilder om hur personerna och miljöerna skulle se ut. Nå, jag är inte särskilt besviken över filmen "Män som hatar kvinnor". Jag tycker filmen gör en klart godkänd "tolkning" av boken. Nu hör det till saken att jag inte är någon som höjer Stieg Larssons böcker till skyarna. Jag kan t.ex. tycka att Val McDermids "Sjöjungfrun sjöng sin sång" var bättre - inte utan grund. Och jag orkade inte läsa färdigt del två i Millenium-trilogin!

Kritikerna gav filmen 3,4 i snittbetyg. Jag är beredd att höja betyget till en fyra - ungefär som "Svenskan" . Filmen är överraskande bra jämförd med andra svenska filmer som är menade att vara spännande. Men - och det är ett ganska viktigt men - varför har svensk film så kass ljudteknik? Det går knappt att se en enda svenskspråkig film utan textremsa, ty ljudet är bedrövligt. Och det beror inte enbart på att vissa skådespelare är dåliga på att artikulera klart och tydligt. Det måste även bero på dålig ljudteknik.

Nå, Noomi Rapace var perfekt i rollen som Lisbeth Salander. Man kände hennes kokande invärtes ilska genom bioduken. Och jag kände med henne när hon så gammaltestamentligt hämnades sin äcklige förvaltare, advokaten Bjurman. Jag erkänner: jag vill se mycket mera med Noomi Rapace.