Chuck-chock

Gosse - som han kunde rocka... Frågan är om inte Lillian Roxon hade helt rätt när hon skrev "Chuck Berry may be the single most important name in the history of rock" i hennes "Rock Encyclopedia" från 1969. Det har visserligen hänt en del sedan 1969, men ändå... Vilken katalog med låtar! Vem har inte någon gång hört "Roll over Beethoven", "Rock and roll music", "Sweet little sixteen", "Johnny B. Goode", "Around and around", "Memphis, Tennessee" eller "No particular place to go"? Mästerverk allihop! Under andra halvan av 1950-talet skrev han flera odödliga låtar än vad andra bara kan drömma om. När det begav sig var jag alltför ung för att hänga med i de svängarna. Men historien har ju visat Chuck Berrys storhet.

Jag kan tänka mig att han då upplevdes som en chock eller som en blixt från klar himmel. Hans självsäkra och originella scenuppträdande i kombination med hans medryckande melodier och texter med hög igenkänningsfaktor var så tufft att något lika omtumlande inte skulle visa sig förrän Jimi Hendrix dök upp.

Men det bör också sägas, att en del av hans bitar gjordes bättre av andra. Så kan jag t.ex. tycka att The Beatles gjorde en cover på "Roll over Beethoven" som överträffade originalet. Likaså gjorde The Rolling Stones en tuffare version av "Around and around".

Det är också så, att en hel del inledningar är till förväxling lika. Det är vidare så, att en del texter känns lite tveksamma om de nu framförs av en 50+-man. Jag menar t.ex. "Sweet little sixteen"...

Men bortsett från sådant gnäll: Chuck Berrys musik är odödlig. Om 100 år - om det fortfarande finns mänskligt liv då - kommer man kanske att jämföra hans betydelse med (varför inte) Beethovens.