måndag, januari 26, 2009

Rörande en bok om Dylan Thomas

Varför stannar kvinnor kvar i destruktiva förhållanden? Den frågan har jag ställt mig många gånger. Jag ställer den en gång till efter att ha läst Caitlin Thomas' biografi "Mitt liv med Dylan Thomas" (1989). En anledning när det gäller just Caitlin Thomas' oförmåga till uppbrott var väl att han var världsberömd poet.
De levde vad många skulle kalla ett "klassiskt bohemiskt poetliv" tillsammans. Det var aldrig noga med att t.ex. hålla i pengarna och planera för framtiden eller hålla på med annat världsligt tjafs. Så fort pengarna dök upp, så gick de åt till öl och whisky. Detta par gick från pub till pub och drack otroligt kopiösa mängder alkohol närhelst tillfälle gavs.

Dylan var - om vi nu kan lita på änkan - en genuin skitstövel. Det var han inte bara mot sin fru; det kunde han vara mot i stort sett vem som helst.
Caitlin blev sviken och bedragen gång på gång, men hon stannade kvar - tills hon inte längre såg någon annan utväg än att lämna honom mot slutet av hans liv.

För mig är det viktigt att skilja verk från liv. Många storslagna konstverk har skapats av förbannade rötägg. Dylan Thomas' dikter är för alltid fantastiska konstverk, även om han som person var ett bottennapp.

I någorlunda tillnyktrat tillstånd och i "splendid isolation" skrev han poem, noveller och annat som enligt en engelsklärare gjorde Dylan Thomas till "den mest betydande författaren efter Shakespeare" (s. 11).

Tyvärr kommer man inte Dylan Thomas så väsentligt mycket närmare genom den här boken. Det är knappast någon djupare analys av hans personlighet vi får ta del av. Det mesta är ganska ytligt. Man kan ju tycka att en kvinna som har levt så nära honom i så många år borde ha kunnat avslöja några "tyngre" sanningar. I stället blir det mestadels lättviktigt. Ungefär som att gå i psykoanalys hos grannen eller vem som helst. Man blir s.a.s. lika klok.

I tidigare sammanhang har jag lyft fram några dikter av Thomas. Det är dags att lyfta fram "Fern Hill" - en dikt som många, inklusive Caitlin, räknade som en av hans främsta. Det finns en snutt på YouTube där DT läser själv, men då får vi inte höra hela dikten. Jönsigt. En annan person läser hela dikten här.

Etiketter: , ,

2 kommentarer:

Blogger Jah Hollis sa...

Visst var Dylan Thomas lite lik Donald "Duck" Dunn?

http://staxrecords.free.fr/dunn380.jpg

11:51:00 em  
Blogger Thomas O. sa...

Quack! Du har rätt.

12:47:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida