Om en bok av Yrjö Hirn

Vad är vackert? Vad är fult? Skenproblem. Svaren på frågorna blir olika beroende på när de ställs och vem som blir tillfrågad. Jag blir skeptisk när nutida författare tror sig ha kommit på något revolutionerande nytt i ämnet. Min misstanke är att allt redan är skrivet. Yrjö Hirn är väl nära nog bortglömd i dessa dagar. Det tycker jag är synd. Således vill jag här påminna om en bra bok av honom (Original 1913, denna pocketutgåva 1964). För att ni skall få en så icke filtrerad bild som möjligt - på litet utrymme - av hur Hirn tänkte i detta ämne, så väljer jag här några citat. Jag instämmer inte i allt, men jag finner allt intressant.

"Man råkar numera varken estetiker eller historiskt sociologiska forskare, som skulle anse att konsten framför allt hade till ändamål att undervisa. Däremot har det ofta uttalats, särskilt av författare med en naturvetenskaplig skolning, att den estetiska alstringen har sitt upphov i driften att behaga. (...) Hela det estetiska livet har, säger man, sitt ursprung i det ena könets strävan att tillfredsställa ett estetiskt krav hos 'det andra könet'." (s. 40) (Hirn instämde inte i det synsättet - min anm.)

Dock fortsatte Hirn: "(...) kan man likväl icke bestrida, att den estetiska verksamheten ägt, och allt fortfarande äger, ett intimt samband med det erotiska livet." (s. 41)

"(...) kan det med skäl påstås, att konsten aldrig upphör att undervisa, aldrig upphör att behaga, aldrig upphör att stimulera, och aldrig helt förlorar sin magiska verkningskraft. Det är delvis på grund av dessa egenskaper som konsten intagit, och allt fortfarande intager, en så viktig plats i människornas liv." (s. 46)

"(...) vad vi erfara inför konsten är klart, ljust och lätt, därför att vi i betraktandet höja oss över våra omedelbara intressen och glömma den kamp, som förvirrar, fördystrar och tynger vår tillvaro." (s. 70f)

"Kontemplationen betecknar en momentan seger över livsvillkoren." (s. 72)

"Det är denna förmåga att giva en fast form - i toner, bilder eller ord - åt de uttryckta själstillstånden, som ligger till grund för den konstnärliga framställningens befriande makt." (s. 74)

"Det stora lyfter oss upp till sig och ger oss, i den estetiska illusionen, ett lån av sin egen storhet. Vi förnimma det som om det hos oss själva fanns någonting, som stämde överens med det sublima." (s. 118)

"De stora skapande personligheterna ha förstått att lyfta intrycken upp ur deras vardaglighet, och att göra företeelserna till bärare av mänskliga själstillstånd." (s. 174)