Nyttiga lärdomar?

Minnet är en märklig hjälpare. Varför minns man vissa helt onödiga saker och glömmer vissa otroligt viktiga saker? Tanken slår mig att det man nötte in under de tidiga skolåren fastnar för resten av livet.

Jag minns mina första lärare lika tydligt som om jag hade mött dem förra veckan. Jag hade en - som jag tyckte då - väldigt gammal gubbe som lärare när jag gick i "fyran" t.o.m. "sexan". En del av det som han tyckte var viktig kunskap nötte han in i oss. Vi repeterade och repeterade och repeterade. Nu kan man undra varför. Han tyckte t.ex. att det var väldigt bra för oss att kunna skilja en del fågelläten åt. Särskilt viktigt tycks det ha varit att kunna skilja duvornas sånger åt. Skogsduvan "sjöng" bara "Gå då. Gå då. Gå då." Turkduvan var lite mera avancerad och lät "Men gå då. Men gå då. Men gå då." Men ringduvan! Den var minsann maestro själv och lät "Men gå då ändå. Men gå då ändå. Men gå då ändå. Men..." Det där sista "Men" var tydligen viktigt. Det lät som om den kom av sig. Tänk vilken oerhörd nytta den gjort - denna kunskap. (Ironi.)

Samme lärare tyckte också det var viktigt att vi sjöng regelbundet. En av de sånger han envisades med att vi skulle sjunga var "Limu limu lima". Jag har aldrig fått någon bra förklaring till varför just den sången skulle vara lämplig för oss småglin att nöta in.

Då är det lättare att förstå varför han ville att vi skulle kunna sjunga "Ta fram det bästa humör du har var morgon när solen går opp". Det är ju en käck och klämmig visa som kan göra en på lite bättre humör.