Några rader om känslor

I går råkade jag se en snutt av filmen "I am Sam". Jag är glad för att jag stannade till och fortsatte titta. Det visade sig vara en bra film. Sean Penn och Michelle Pfeiffer spelade fantastiskt bra. Sean Penn spelade förståndshandikappad ungefär lika bra som Dustin Hoffman spelade en s.k. idiot savant i "Rain man". Jag tror f.ö. inte att en film som Michelle Pfeiffer är med i kan vara dålig.

Jag "hajade till" inför en dialog i filmen (som "by the way" är en film med mycket bra dialog) där Sam (Sean Penn) anklagar Rita (Michelle Pfeiffer) för att inte ha känslor:

Sam: Yeah, but I tried, I tried hard.
Rita: Try harder!
Sam: Yeah, but you don't know, you don't know!
Rita: I don't know WHAT?
Sam: Yeah, you don't know what is like when you try, and you try, and you try, and you try, and you don't ever get there! Because you were born perfect and I was born like this, and you're perfect!
Rita: Oh, is that right?
Sam: People like you don't know...
Rita: People like me?
Sam: People like you don't know what is like to get hurted. Because you don't have feelings. People like you don't feel anything!

Tyvärr finns inte resten av den här dialogen med i IMDb. Det är resten av denna ordväxling som kanske är den bästa i hela filmen. Rita går nämligen i försvarsställning och förklarar att även hon minsann kan känna sig helt misslyckad, sårad o.s.v. Och här är vi framme vid något fruktansvärt viktigt:

Lita aldrig på en enda människa som påstår sig veta hur du känner dig. Den människan är i så fall en dilettant, en pellejöns, en amatör. Ingen människa vet exakt hur en annan människa känner sig. Man kan på sin höjd påstå detta: "Jag tror, att jag kan sätta mig in i hur du känner dig".