I fjol i En Annan Stad

Jag minns din röda klänning. Du bar den med en viss stolthet. Din stolthet klädde dig som en röd klänning. Minns du, att du hade svarta högklackade skor? Du ville inte använda dem när vi gick till festen. Du trivdes inte i dem. Du trodde, att du skulle vricka foten på vägen dit. Mycket riktigt tappade du balansen en kort stund där på grusgången. Minns du det? Du vrickade foten och ena klacken blev förstörd. Ah, mon amour. Jag kan ännu känna doften av din parfym. Det måste ha varit L'air du temps. Du är så fjär. Varför spelar du blyg? Minns du inte i fjol? I En Annan Stad? Du stod där i din azurblåa dress, lutad mot muren och betraktade den perfekt ansade ligusterhäcken som löpte i 45 graders vinkel mot fontänen som gick i takt med "Champagnegaloppen". Du lovade vänta på mig tills nu, exakt ett år senare. Du såg alltid så gåtfull ut när du tittade på häckar. Men din stolta röda klänning... Ah, mon amour. Den går aldrig att sälja till någon annan. Och ett fiaspel kommer aldrig med i nyheterna. Det har ju inget med TT att göra. Nej, när minnet är så opålitligt kan man inte gardera med kryss. Då är det bäst att försegla med en kyss. Men vad är du rädd för? Minns du inte när jag kom upp på ditt rum och du öppnade dörren med badrocken öppen? Du lade dig på sängen så förföriskt. Har du glömt det? Men den vrickade foten var avgjuten i cementen. Och en fotmassage är ändå en fotmassage. Ah, mon amour. Du är ett enigma. Du är en labyrint. Du är ett chiffer som ingen av oss kan knäcka. Nu påstår du, att din dress var smaragdgrön och att häcken gick i 30 graders vinkel. Jag tror dig inte. Varför skall det bli så här? Varför kan du inte släppa taget? Varför spelar du frigid? Din man slår mig i det där knasiga spelet han vill spela varenda gång. Men "Champagnegaloppen"? Var den aldrig avsedd för oss? Var det hela en dröm? Drömmer jag nu? Vem är du? Varför doftar du L'air du temps? Vill du ha fotmassage? Vet du om hur vacker du är? Är svart en färg? Är minnet grått?

Etc. Da capo sine fine ad infinitum in absurdum