Återanvänt. 29

Det här skrev jag någon gång 1988.

Sköra, på väg

Här är vi nu.
Vi ser in i varandra.
Känslorna trängs
i strupen.

Vi är vid en vändpunkt.
Våra sinnen skärps.
Vi märker att språket
är fattigt.

Vi snubblar på små tuvor
av klumpigt valda ord.
Vi går på minerad
kvicksand.

Marken skälver,
vi är sköra.
Det vi tog för givet
är inte längre säkert.

Det är här och nu vi är -
så sköra, så sårbara, så ömtåliga -
men på väg att växa.
Vi är på väg
att bli mera mänskliga.