Några rader om Bergmans disciplin och intuition

Det var väl inte särskilt mycket jag hade gemensamt med Ingmar Bergman. Ibland undrar jag hur mycket skada han har orsakat svensk film. Jag syftar på alla dessa mediokra efterapare som har försökt vara djupsinniga men inte kunnat. Man kan dock aldrig ta ifrån honom hans mästerskap, visat t.ex. i en sådan film som "Fanny och Alexander" - ett av filmhistoriens största mästerverk.

Jag läste en artikel om hans sätt att arbeta. "Med extrem planering, detaljförberedelser och disciplin förlöste han sina medarbetare." Själv sade han i en intervju: "Det finns ingenting som gör människor så trygga och så villiga att offra någonting av sig själva som att de känner att de är sedda, igenkända. (...) Det är viktigt att var och en känner sin betydelse." Sic! Precis så är det ju.

I liknande banor tänker jag. Han plockade fram mästerskapet hos sina skådespelare och andra medarbetare. De kände alla att de höll på med något oerhört viktigt. Det måste ställas tuffa krav om något stort skall uppnås - det är min åsikt.

Och så tog han intuitionen på allvar - liksom jag! I en intervju sade han: "Intuitionen är det som fäller det yttersta avgörandet för verklig framgång inom alla områden. (...) Jag tror inte det finns någon intuition utan erfarenhet. (...) Jag diskuterar aldrig med min intuition. Jag måste acceptera vad den säger." Där är jag beredd att hålla med honom.