söndag, april 15, 2007

Återanvänt. 18

Ett prosapoem från 1988.

Ondska

Djävulen lever.
Använd dina sinnen
och lär dig
känna igen honom.

Han blir konkret i kitsch.

Ondskan tar form i
stipulerad lycka
programmerad passivitet
förstatligat privatliv
genomreglerad tillvaro
förrädisk trygghet.

Djävulen njuter när
alla tänker, tycker,
känner likadant.
Han mår gott när
alla köper samma varor,
alla läser samma böcker,
alla tittar på samma TV-program,
alla lyssnar på samma musik,
alla pratar om samma saker.

Likformigheten är ett
djävulens prejudikat.

Han misstänker och förföljer
varje outsider,
varje skeptiker,
varje individualist.

Där ondskan härskar
finns bara två tillstånd:
den totala likgiltigheten
- där ingen bryr sig om dig -
eller det tillstånd där
privatlivet har avskaffats
- där alla vet allt om dig.

Jantelagen och
koncentrationslägren
är grenar
på samma träd.

Etiketter:

2 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Suveränt! /Janne A

8:04:00 em  
Blogger Thomas O. sa...

Tackar, tackar!

10:09:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida