The great zero

Vad är så fantastiskt med David Lynch? Det övergår mitt förstånd. Det enda han har gjort som förtjänar en plats i film- eller TV-historien är ju de första avsnitten av "Twin Peaks". Men sedan? What's the big deal? Jag känner ungefär likadant inför honom som inför Andy Warhol. Ett stort Jaså. En gäspning. Kejsarens nya kläder. Det är skenbart djupt men egentligen ytligt. Han har inget viktigt att säga, men han får en sjuhelsikes massa uppmärksamhet. Nu senast i kvällens Kobra: David Lynch är fascinerad av ridåer och draperier. Oj! Stoppa pressarna! Det är ju fantastiskt! Det måste vi analysera. Något magiskt händer när ridån går upp och ner!

Jaha. Men om jag påstår att jag är fascinerad av dukar... Vad händer då? Nada. Men David Lynch får alla recensenter och kritiker att tappa sina huvuden. Det räknas som djupsinnigt och superintellektuellt och sofistikerat och så fi-i-i-int att avguda David Lynch. Man måste t.ex. tycka att "Mulholland Drive" är ett mästerverk, även om man inte fattar ett smack av storyn. Han duperar en del människor något så makalöst att han skulle kunna få dem att äta skosula och betygsätta maträtten med: "Superb! Himmelsk för en gourmet!" Han driver med oss.