Jaså, du är glad? Det ska vi nog ta ur dig.
Det har varit så mycket IRL i dag, så jag har inte haft en chans att blogga förrän nu. Det blev årsmöte och jag avgick som ordförande. Härligt. Trodde jag. Jag brukar säga: "Man får aldri' va' gla'". Det är världens sannaste bevingade ord. Man får aldrig vara glad - någon längre stund. Man får aldrig vara uppe i det blå och sväva omkring. Snabbt blir man nedplockad på jorden igen. Dagens exempel: jag var glad över att äntligen ha kommit ut ur styrelsen. Jag fick bara vara glad tills jag kom hem igen. Då fick jag nämligen veta, att vår ena katt (brodern) antagligen har fel på njurarna. Han måste stanna kvar på djursjukhuset i natt för observation. Shit! Han som är så go'.
Man får aldrig vara glad. Motbevisa mig, om du kan.
Man får aldrig vara glad. Motbevisa mig, om du kan.
5 kommentarer:
"Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden."
T. Tranströmer
Välfunnet citat! Nu fick jag lust att läsa Tranströmer - och det kan inte vara fel.
Men, jag måste tillägga, jag har den här perioden blivit påmind om vad som är viktigt. Och det har funnits glimrande stunder! Tex. fann jag, en kvinna på 42 och två 40 år äldre män med prostatacancer varandra i någon fin och udda gemenskap på urologavdelningen. Vi delade alltid bord i matsalen, diskuterade kroppsutsöndringar och tittade på fotboll...
Min första kommentar trillade bort, jag beklagade mig över att efter några få dagar på nytt, spännande jobb uppenbarades att jag precis som den stackars katten har fel på njurarna! Och Tranströmercitatet känns då både starkt och ödmjukt...
Det kan bli "glimrande stunder" där man minst anar dem. Och det är alltid nyttigt att bli påmind om vad som verkligen är viktigt - men ibland är det äckligt plågsamt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida