Povels mångsidor

Det finns inte tillräckligt med lovord att strö. Det här är så bra att språket känns fattigt när man skall beskriva allt det bra'a. Om upphovsmannen i detta fall själv väljer ut det bästa ur sin egen mångåriga produktion, så kan ju inte resultatet bli något annat än briljant.

Snacka om att vara mångsidig. Povel Ramel är ju ett trippelgeni - minst. Han är ett verbalt geni - inte många andra kan få till sådana ordlekar. Han är ett musikaliskt geni - inte många andra kan komponera så mästerliga stycken. Han är ett humoristiskt geni - inte många andra kan vara så rolig. Och han är allt detta samtidigt!

Upplägget bakom denna samling med fem CD-skivor är snyggt:
1. "Livat i holken: Povel - muntratören"
2. "Jumpy session party: Povel - jazzmakaren"
3. "Håll musiken igång: Povel - låtbyggaren"
4. "Tvålar, corkar och kokosnötter: Povel - bearbetaren"
5. "Titta jag flyger: Povel - exotikern".
Så kan man sammanfatta hans karriär. Han har verkligen fungerat som muntratör, jazzmakare, låtbyggare, bearbetare och exotiker. Han bevisar det här med drygt 80 bitar som var och en går utanpå det mesta.

Den medföljande bookleten är också en liten guldgruva. Stefan Wermelin skriver alldeles lysande om låtmaterialet med mycket intressanta kommentarer till varje CD. Och så har Povel själv skrivit personligt om några av hans egna käraste alster. Slutligen ger denna booklet oss information om vilka medmusiker som agerar på varje enskilt nummer, produktionsår, skivmärke m.m. Generöst, som sig bör.

Mina personliga favoriter ur denna makalösa samling lägger sig här i en lång följd i den ordning de finns i boxen: "Tjo va de va livat i holken", "Johanssons boogie woogie vals", "Birth of the gammaldans", "Jag diggar dej!", "The gräsänkling blues", "En blå ton", "Håll musiken igång", "Tänk dej en strut karameller", "Du passar inte in i bilden", "Ta av dej skorna", "Var är tvålen?", "Balladen om Eugen Cork", "Far jag kan inte få upp min kokosnöt", "Trubaduren (eller Käleken ti mänsliheten, åmma säjer)", "Måste vägen till Curaçao gynga så?", "Naturbarn", "The sukiyaki syndrome" och "Ittma Hohah".

Puh... Om man inte anser/inser att Povel Ramel är ett geni, så är det inte Povels fel!