En förkrossande bra debut

Förlåt mig, Procol Harum. Häromdagen gjorde jag och en kompis var sin lista över tidernas tio bästa grupper. Jag glömde er! Ni skall definitivt vara med på min lista över tidernas tio bästa pop-/rockgrupper. Den här plattan är kanske dessutom tidernas bästa debutalbum:

Ni kan kalla detta svulstigt, pompöst, pretentiöst eller något annat - men aldrig pekoral. Det här är tidlös musik, trots att den gjordes i en tid då mycket som var psykedeliskt och konstigt flummigt relativt snabbt blev omodernt och helt "ute". Den här plattan har aldrig blivit passé enligt mig.

Titelmelodin behöver ingen närmare presentation. Den är för evigt inskriven i musikhistorien. Men här finns så pass många andra mästerverk på albumet att det känns helt sjukt att minnas Procol Harum bara för låten "A whiter shade of pale". "Conquistador", "She wandered through the garden fence", "Cerdes (outside the gates of)", "A Christmas camel", "Salad days (are here again)" och "Repent Walpurgis" är alla värda ett bättre öde än glömskan. Att den sistnämnda inte är lika känd som "A whiter shade of pale" är ett musikhistoriskt mysterium. Den är nämligen i någon mening bättre - men det är klart: den saknar text.