Framförhållning är för mesar?

I morse upptäckte jag att jag inte hade någon matlåda att ta med mig till jobbet. Då sade min fru, att jag ju faktiskt kunde haft lite bättre framförhållning. Då sade jag: "Framförhållning är tradigt. Det är för mesar."

Egentligen menar jag inte exakt det jag sade, men någonting i närheten. Jag tycker ju i själva verket, att god framförhållning i många fall är en dygd. I dagar som dessa när man plötsligt kan stå utan elektrisk ström, så är det givetvis bra om man har stormkök, lämplig brännbar vätska, kylväskor, vattendunkar, batterier, stearinljus, värmeljus, tändstickor, ficklampor m.m. I ett sådant läge är det bra att vara väl förberedd. Likaså är det bra att ha god framförhållning när det t.ex. gäller att hålla ett föredrag. Man skall helt enkelt vara bra påläst och väl förberedd på alla sätt. Något annat är en förolämpning mot publiken.

Men... Så kommer det där lilla men-et. Ingen människa kan förutse allt som skall hända. Den som t.ex. tror sig kunna förutse allt som skall hända på börsen måste vara galen. Man måste därför även s.a.s. vara förberedd på att det oförberedda kan hända - och så får man anpassa sig till den nya situationen! Vad jag vill ha sagt är att man måste kunna improvisera. Man måste kunna göra något som inte är planerat. Man måste ibland våga kasta sig ut för "mentala stup" utan att veta vad det leder till. Tove Jansson lär ha skrivit: "Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd". Det är klokt formulerat.

Nu hittade jag en pirog att ta med mig, så det gick ingen nöd på mig. Men jag tycker ändå att överdriven framförhållning är tradigt och mesigt.