Poem, ballader och lite blues
En skön återupptäckt. Det är alltför länge sedan jag lyssnade på det här albumet senast. Nu sitter jag här och lyssnar på det samtidigt som jag skriver. Oj, oj, det här lämnar så mycket annat långt, långt bakom sig. Om jag tvingas rekommendera ett enda album av Cornelis Vreeswijk, så väljer jag detta. Detta är så rikt! Här finns så många olika stämningar, så många skilda musikaliska grepp. Här möter vi poeten, sångaren, ordekvilibristen, gitarristen, kompositören, pedagogen, förbryllaren, den rolige, den tungsinte etc. Cornelis. Så mångfacetterade profiler - kan de finnas? Cornelis fanns. Cornelis var unik.
Här finner vi sådana klassiker som väl alla känner till: "Ågren", "Hopplös blues" och "En viss sorts samba". Här finner vi det orättvist nästan bortglömda mästerverket "Ett gammalt bergtroll", den alltför sällan spelade "Cool water - på Den gyldene freden", den underbart gungande "Huvudlösen för aftonen", en skön tolkning av "Märk hur vår skugga" (Fredmans epistel nr 81) o.s.v. Här finner vi nästan obegripliga saker som "Apollinaire" och "Anna själv tredje".
Lyssna, njut, fundera, digga och känn!
Etiketter: CD
4 kommentarer:
Thomas! Ett mycket bra val, detta är tveklöst Cornelis finaste stund, endast Tio vackra visor och Personliga Persson förmår utmana. Som du påpekar är detta dubbelabum så rikt på stämningar och grepp, en gjuten klassiker kort sagt. //Janne A (gick ej att logga in.
Tack! Vi är överens igen. Dejligt!
Japp. Kan bara hålla med. Mästarens bästa. Ännu ett bevis på din utsökta smak.
Tack, Ola! Och: överens igen! Det är alltid lika trevligt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida