Popens historia

Det fanns nog ett vällovligt syfte bakom utgivningen av denna bok. Att göra en lättläst bok om popens historia borde väl kunna bli bra? Tja, det kan hända. Men i så fall är inte den här boken aktuell. Ty den är inte bra.

Jag har skrivit det förut och jag kan skriva det igen: Ludvig Rasmussons texter är svåra att stå ut med. Han är alltid så löjligt generaliserande och kategorisk. Här överträffar han sig själv i litterära magplask.

Att skriva lättlästa texter är inte lätt. Det bevisar denna bok. Här misslyckas man på sida efter sida med denna uppgift. Rent komiskt blir det ibland när man försöker skriva fonetiskt utan att använda fonetiska tecken - ett nästan dödfött påhitt. Så här: "Muddy Waters uttalas Maddi Våtäsj". OK, åk till Chicago och prata med bluesgubbarna där om "Maddi Våtäsj". Jag lovar, att de kommer att titta på dig som om du inte vore klok.

Vad sägs om den här inledningen?:
"Den här boken handlar om pop.
Vad är pop?
Jo, det är populär musik.
Det är därför det kallas pop.
Pop är förkortning av populär-musik -
POPulär-musik.
Pop är modern populär-musik.
Det är musik som ungdomar tycker om.
Pop spelas mest på elgitarrer.
Pop är ofta bra att dansa till.
Pop är sånger." (s. 6)

Allting är kristallklart efter denna förklaring? Nej, skulle inte tro det. Snarare är förvirringen ännu större än tidigare.

Längre fram i boken får vi veta bl.a. detta om Muddy Waters: "Han hade en mycket fin orkester. Han gjorde massor av skivor." (s. 11) Vad betyder det? Vad är en fin orkester? En symfoniorkester? En finklädd orkester? Vad är massor av skivor? Är det tio? Är det tjugo? Hur många handlar det om?

Om Elvis Presley får vi veta t.ex. detta: "Han blev miljonär. Till slut började han knarka. Han dog när han var fyrtiotvå år." (s. 14) OK, allting faller på plats. Om man blir miljonär, så börjar man knarka och dör ung. Eller?

Och om ABBA kan vi läsa följande. "I Sverige har pop länge varit mycket populärt. (...) ABBA blev populära i hela världen. Deras skivor såldes mer än Beatles." (s. 38) Aha! Pop har alltså länge varit pop? Men bara i Sverige? Såldes Beatles? Blev de slavar då?

Ja, så här kan jag hålla på länge och ge exempel på usel pedagogik. Det räcker inte med frasriktigt radfall, luftig layout, många illustrationer och en massa tvärsäkra påståenden. Den här boken håller absolut inte måttet. Teckningarna kan visserligen uppfattas som skojsiga, men är de pedagogiska? Tillåt mig tvivla.

Vad den här boken framför allt signalerar är att personer som har svårt att läsa måste vara inte så lite korkade. Boken är en förolämpning mot dyslektikers intelligens.