Marknad - mardröm

Tidigare i dag gjorde jag misstaget att besöka en marknad. Jag fattar inte varför jag gjorde det. Jag vet ju att jag blir deprimerad och misantropisk då.

Marknader är något av det värsta jag vet. De är som förstadier till helvetet. Här får du leta förtvivlat efter något vettigt och bra. Efter tusentals misslyckade försök så kanske du så småningom finner en sak som du tycker kan vara värd att köpa.

Här frodas smaklöshet och absurditet. Sida vid sida kan du hitta stånd som säljer usla fula livremmar och tantiga kitchiga broderier. Vid ett tredje stånd hittar du något konstigt new age-misch masch med doft av rökelse. Vid ett fjärde stånd halvligger det en kolossalt nonchalant figur, med piercingar och tatueringar både här och där, som säljer t-shirts och märken och dekaler som motsäger varandra: peacemärken, upp-och-nedvända pentagram, Bob Marley-dekaler m.m. i en aldrig sinande smaklös ström.

Den själsliga förvirringen på sådana marknader är total. Om det hade varit en enda person som varit ansvarig för hela marknaden, så hade den personen säkerligen haft multipla personligheter och varit färdig för tvångsomhändertagande på "psyket".

Jag blev bara tvungen att sticka därifrån och ta mig ett bad. Jag badade i samma vatten som de här:

och de här:
Genast blev jag på bättre humör.