söndag, december 27, 2009

Ungdomligt oförstånd?

Jag blev bekant med dem i omvänd ordning. Först hörde jag Glenn Goulds senare inspelning och nyligen hörde jag hans tidigare inspelning. Av Bachs "Goldbergvariationerna", alltså. (Av en kunnig kollega på mitt jobb har jag fått reda på att det finns en tredje inspelning - en live-upptagning. Den borde i så fall vara en mellan-inspelning, eftersom Gould slutade ge konserter vid 32 års ålder.)


Glenn Gould hade efter c:a 25 år upptäckt att hans ungdoms tolkning var - enligt hans mått - omogen. Han ville "göra om och rätta till".

Och faktiskt: jag är inte särskilt musikalisk, men jag kan höra skillnad. Jag måste hävda, att mognad spelar roll. Där den unge Glenn var ivrig att övertyga om sin brådmogna genialitet genom att spela ofattbart snabbt, ville den äldre Gould visa att vissa saker måste få ta lite längre tid. (Ungdomstolkningen är på drygt 38 minuter, den senare tolkningen är på lite mer än 51 minuter.)

Att göra om en världsberömd och kritikerhyllad inspelning i övertygelsen att därigenom göra verket större rättvisa är sannerligen att ställa höga konstnärliga krav på sig själv. Typiskt Glenn Gould - och så otypiskt många andra - vill jag påstå.

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida