Det offentliga Sverige blöder

Voffor gör di på detta viset? Ja, jag undrar hur det är ställt med staten Sverige. Besparingar hit och besparingar dit. Inte begriper jag mig på ekonomi, men jag är varken blind eller helt korkad. Jag vet så pass mycket, att det finns pengar att spara i demokratin. Hu, hm? Vad menar jag nu?

Det är lätt att vara t.ex. kommunpolitiker om man bollar över alla tuffa beslut till personalen. Ack, ack, ack. Det finns politiker som tycker att det skall sparas kolossala belopp samtidigt som dessa besparingar inte får märkas utåt. "Brukarna" får inte märka hur illa det är ställt. Hur tänkte de då, våra folkvalda? De kommenderar i själva verket personalen att försöka trolla med knäna och gå in i väggen. De vill få anställda att lösa en ekvation som är omöjlig att reda ut.

Suck, om uttrycket "Vi har de politiker vi förtjänar" är sant, så är vi inte mycket att skryta med. Men det går att spara pengar utanför verksamheten. Man sparar helt enkelt på politikerna. Tro mig, det finns politiker som inte gör särskilt mycket nytta för sina pengar. De sitter mest av tiden när de är på nämndsammanträden m.m. De gitter inte läsa alla handlingar från början till slut, de har ingen bestämd egen åsikt om någonting utan lyder bara partipiskan, etc.

Det finns politiker som är totalt likgiltiga för personalen de bestämmer över. De politiker som faktiskt intresserar sig för de anställda och deras vardag är lätt räknade. Kasta ut de likgiltiga politikerna utan att ersätta dem, spara sålunda in på ledamöter och få pengar över till verksamhet - det är min beska medicin. Demokratin behöver inte bli sämre för det. Det är sannolikt snarare så, att demokratin blir effektivare.

Dessutom är det så, att dessa ständiga besparingar i offentlig sektor är knäckande på offentliganställdas psyken. Varenda hundralapp granskas. Måste han åka iväg på den kursen? Måste hon vara närvarande på hela den konferensen? O.s.v. Det sprider sig en obehaglig känsla av girigt spionage. Personer som tidigare varit goda kollegor kan nu plötsligt bli missunnsamma mot varandra. "Varför får han åka tåg till det mötet?" och "Varför får hon köpa in den utrustningen?" är exempel på frågor som tidigare inte ställdes men som nu dyker upp titt som tätt. Det som tidigare räknades som nyttig och nödvändig kompetensutveckling betraktas nu som lyx och slöseri.

Det är något ruttet i staten Sverige. Politiker blir mer och mer överklass och vanliga knegare blir mer och mer underklass. Tjänstemän har blivit tjänstefån.