Några rader om boken "Revolutionary Road"

Det är en kulturskandal att denna bok inte har översatts till svenska förrän nu. Boken är nämligen helt klart ett fantastiskt mästerverk.

För ovanlighetens skull måste jag hålla med Mats Gellerfelt i hans recension. Det här är en bok som skulle kunna haft en kultstatus - även i Sverige om den hade översatts tidigare - liknande den som omger t.ex. Salingers "Räddaren i nöden" eller Joseph Hellers "Moment 22" - för att nu nämna två böcker som många refererar till utan att för den sakens skull ha läst dem från pärm till pärm. Den sofistikerade dramatiken och den psykologiska klarsyntheten leder mina tankar till Shakespeare och Ibsen. Richard Ford är lyrisk i sitt förord: "När Revolutionary Road nu har funnits i tryck i närmare femtio år är det underligt att föreställa sig att det faktiskt finns personer som slår upp den för första gången. Yates fantastiska roman har haft ett så genomgripande inflytande på två generationer att det känns pinsamt att bara lämna över den så där utan vidare (...)" (s. 9)

Richard Ford får fortsätta, här med en kort sammanfattning av handlingen:
"Under våren och sommaren 1955, i det sömniga villaområdet Revolutionary Hill Estates i västra Connecticut, krackelerar tillvaron för den unga familjen Wheeler - April, Frank och två små barn - och tar en våldsam vändning för att aldrig mer bli sig lik.
För en tillfällig iakttagare kanske familjen Wheelers liv inte skiljer sig så mycket från grannarnas - det är de vanliga förströelserna och bekymren: medverkan i traktens teatergrupp, berusade middagar med andra, likasinnade villaägare, snabba bilfärder till och från pendeltåget, tryggheten i att vara en obemärkt kugge i ett kulturellt sammanhang och ha full kontroll över de viktigaste livsvalen, och dessutom - mindre muntert - en oförmåga att riktigt hålla stånd mot frustrationen över den flyende ungdomen, ledan på ett tradigt arbete, svårigheterna att bevara spänningen i livet och samtidigt värna om den lilla kärnfamiljen." (s. 10f)

Den enda rimliga förklaring jag kan finna till att "Revolutionary Road" inte finns på svenska förrän nu är att inget svenskt bokförlag ansåg att den skulle kunna sälja bra. Gellerfelt jämförde med Updike och Oates, Dickens och Strindberg. Det låter sig göras. Man kan även jämföra med Stephen King - därför att Yates mycket skickligt lyckas bygga upp en obehaglig känsla av förestående katastrof. När jag väl hade kommit in så där femtio sidor i boken kunde jag inte längre låta bli att läsa den till slut. Denna bok måste räknas till de viktigaste amerikanska böcker som någonsin har skrivits.

Exempel på bra formuleringskonst? Ja, det finns det hur många som helst. Här nöjer jag mig med ett par stycken.
"Det var först efter åtskilliga sådana kvällar - faktiskt inte förrän han återigen hade börjat oroa sig för tidens flykt - som de första svaga tecknen på missämja smög sig in i deras samtal." (s. 144)
"Han låtsades att det var sista gången han gjorde det här också, sista gången han följde med på denna långsamma promenad med kontorskollegorna i solskenet, sista gången åsynen av hans välputsade skor fick de vinglande duvorna på trottoaren att förskräckt kila iväg över spottloskorna och jordnötsskalen och flaxa upp i luften tills de kretsade högt över taken på vingar som växlade mellan svart och silvergrått." (s. 182)

I andra fall kan jag tycka att sådana meningar är överbelastade och att man kunde stryka några ord här och där utan att missa något väsentligt. Men när det gäller "Revolutionary Road" tycker jag inte så. Här känns varje ord viktigt. Varenda stavelse verkar vara där av en mycket god anledning.

Och så läste jag i Aftonbladet om hur olika modebloggare har åsikter om "outfit" och annat i filmatiseringen av boken... Jag spyr på deras ytlighet.