En liten tröst i eländet

Att de inte själva inser hur störda de är - vissa rika! Man tror att man har fått veta det värsta när det gäller girighet och dyra vanor - men nej då. Det dyker alltid upp något ännu värre förr eller senare. Det är sådana här företeelser som gör att jag föraktar vissa rika mer och mer. Vet hut! Vet tusenfalt hut!

Tänk om dessa superegoistiska rika någon enda gång kunde följa några andra rikas exempel - och skänka bort ofattbart enorma summor till välgörenhet. Tänk så många hemlösa som hade kunnat få det bättre. Tänk så många sjuka som hade kunnat bli friska. Tänk så många barn som hade kunnat få en utbildning. Tänk så många hungriga som hade kunnat få mat. Etc. Nåväl, jag ser en liten sadistisk tröst i att de snuskigt onödigt rika egotripparna sannolikt slösar som de gör därför att de känner sig djupt olyckliga. De skulle antagligen ge massor av psykoterapeuter jobb för resten av deras liv.