Dessa ritualer, detta regelverk...

Jag såg gudstjänst i TV. Jag blir så förbryllad. Jag frågar mig: - Vad skulle Jesus ha gjort? Skulle Jesus ha gillat denna katolska mässa? Är det så här det måste vara?

Det har jag undrat så många gånger: Måste allting vara så detaljstyrt? Måste allting vara så STRIKT? Hela mässan verkade vara välrepeterad hundra gånger om. Allting har sin rätta plats, allting har sin rätta tid. Varje steg, varje rörelse, varje ord förefaller vara bestämt ned till minsta fragment. Allting känns stelt och dystert. Var är det oplanerade och improviserade? Var är gospelkänslan? Var är glädjen i tron? Man sjunger kanske någon enstaka psalm med glädje i själva texten, men det förmedlas ingen glädje i själva sången. Och så detta makalösa regelverk... Det känns som om man skulle hamna i helvetet om man skulle råka göra något fel.

Tänk er en person som vill veta mera om vad som pågår i en mässa. H*n får detta sig serverat som första intryck av kyrkligt liv. H*n skulle nog bli avskräckt och kanske aldrig mera sätta sin fot i kyrkan!

Jag kommer ibland att tänka på en scen (Känsliga tittare varnas! Scenen kan uppfattas som hädisk och stötande!) i Monty Pythons film om jakten på den heliga graalen. Kung Arthur knäfaller och bockar inför Gud däruppe bland molnen. Gud skäller ut kung Arthur och är så trött på människornas eviga bockande och ursäktande.

Jag tror på Gud, men jag vägrar tro att denna tro måste följa så strikta regler, procedurer, ritualer etc.