Gyllene Cirkeln

Oj, du milde, vilken jazz man lirade på 60-talet! Man kan kalla det ett gyllene årtionde för jazzen. Och det återspeglades i "The Golden Circle". Den här boken är en sanslöst bra bok om den legendariska jazzklubben. Bibblan vill ha tillbaka den (boken, alltså) snart - jag blir så stressad. Jag vill ha den hemma hos mig i ett halvår framåt.

I förordet står det bl.a. så här om "Gyllene Cirkeln": "(...) jazzklubben och restaurangen i ABF-huset på Sveavägen, var vid sidan av Montmartre i Köpenhamn, Ronnie Scott's i London och Blue Note i Paris en av de viktigaste jazzscenerna i Europa under detta händelserika och omvälvande decennium." (s. 5) Det, du! Respekt.

Varför skall saker och ting ha en storhetstid och sedan vissna bort och dö? Varför kan inte storhetstiden bara pågå och pågå? Jag blir så sentimental. Boken ger en väldigt god inblick inte bara i klubbens historia utan också i 60-talets jazzhistoria rent allmänt. Den är en sådan bok som jag vill återvända till om och om igen. Det är en typisk måste-äga-bok. Jag skall köpa den på något antikvariat.

Här finns t.ex. tre alldeles lysande essäer om tre giganter på piano - alla har de (pianisterna, alltså) spelat på "Gyllene Cirkeln": Bud Powell, Bill Evans och Keith Jarrett.

Till boken medföljer en CD med musik framförd av sådana jättar som Dexter Gordon, Bill Evans, George Russell, Ben Webster och Lars Gullin m.fl. Jazzhistoria så att det blixtrar och dundrar om det! En sann njutning! Det är bara att digga.