Återanvänt. 22

En gång på sommaren 2003 skickade jag följande mejl (här nästan omärkligt redigerat) till ett par vänner.

"Idag var jag med familjen i [xxx] - ett semesterbesök som har blivit tradition. Mitt i allt vimmel lade jag märke till ett torgstånd där man sålde metallsmycken. Det var mest halsband, av många olika sorter och med ett flertal blandade utseenden. När jag hade granskat dem lite närmare började jag undra hur försäljerskan var funtad. Var hon schizofren - eller? Hon sålde, som om det vore den naturligaste sak i världen, astrologiska tecken, satanistsymboler och kristna smycken m.m. huller om buller. Jag hade god lust att fråga henne om hon egentligen var medveten om vad hon sålde, men jag lät bli. Det var hur som helst mycket smaklöst. (Om man förresten letar efter smaklösheter, så skall man studera torghandel!) Jag kanske överreagerar, men jag finner det klart stötande att blanda ihop oförenliga symboler på det sättet. Och det var störande för mig att så många människor var så intresserade av just det torgståndet.

Jag började tänka på folks förvirring. Är det inte så, att väldigt många människor numera är vilsna i tillvaron? Man har slutat tro på Gud och nu har man t.o.m. börjat tvivla på förnuftet. Vad skall man då tro på? Internet? Knappast rimligt. Det ser ut som om många människor kan byta tro lite hur som helst. Ena veckan New age, nästa vecka lite asatro, veckan därpå lite lagom dos satanism, därefter lite buddhism, sedan lite hinduism etc. Många människor verkar vara fruktansvärt osäkra. Och de kämpar förtvivlat för att inte bli bortglömda eller förbisedda. 'Hjälp! Om ingen lägger märke till mig?! Varför ska jag då leva?', tycks man tänka. 'Jag måste utmärka mig på något sätt - kvittar hur - bara någon lägger märke till mig! Kan jag bli stjärna i Big Brother eller nå'n annan dokusåpa? Jag måste ha en tatuering! Jag måste pierca mig! Men inte som alla andra! Jag måste avvika från alla andra! Hjälp!'

Folk verkar vara hysteriskt rädda för att vara vanliga och försvinna i den anonyma massan, men just i sina försök att vara ovanlig blir man vanlig! Folk förefaller vara allmänt förvirrade och ha tappat en massa illusioner. Folk tycks vara löjligt trendkänsliga.

Eller? Är jag ute och cyklar? Ser jag spöken mitt på ljusa dagen?"