Är sport nödvändigt?

Nu blir jag väl påhoppad från alla möjliga håll. Jag skall nämligen erkänna att jag är måttligt intresserad av sport. När det gäller "lingonserier" och sport på väldigt lokal nivå är jag näst intill totalt ointresserad. Det rör mig inte i ryggen om ett lag klättrar från division tre till division två.

Däremot kan jag vara som uppslukad av sport när det handlar om VM eller OS eller liknande. En Davis Cup-final i tennis kan jag t.ex. sitta som fastnitad framför TV:n och titta på - om det ena laget är Sverige. Och en Wimbledonmatch med Roger Federer på ena sidan - självklart spännande! Och en boxningsmatch med Muhammad Ali i ena höran - oslagbart. Exemplen kan bli många - hämtade från nutid och dåtid. Men om ett curlinglag får spela eller inte får spela i en högre division nästa säsong? Nä. Jag bryr mig inte.

För mig kan man gärna ha sport i särskilda tidningsbilagor. Så kan jag lägga dem åt sidan direkt. Sport har fått absurt stora proportioner i vissa sammanhang. Ibland kan man tro, att jordklotet skulle sluta snurra om all sport plötsligt upphörde. Stackars den sportfåne vars hela världsbild rasar samman om favoritlaget förlorar. Men sådana människor finns det kanske alltför många av. Man kan önska att de kunde skaffa sig något annat intresse - så att världsbilden kan vara någorlunda stabil.