Hög standard
(Omslaget är något beskuret från båda sidorna vid scanningen.) Här drev Peps Blodsband helt uppenbart med ABBA på omslaget. (Jämför med detta omslag.) Det var inte särskilt modigt eller tufft vid den tiden. Antingen avgudade man ABBA eller föraktade man dem. Det fanns nästan inget mellanläge. Nu - med lite perspektiv - kan jag tycka att båda ytterligheterna har sina fördelar. Jag ser ingenting konstigt i att ena stunden lyssna på en Peps-låt för att i nästa stund höra på en ABBA-hit.
Men det jag framför allt saknar är bitar med tydliga vänsterbudskap och samtidigt en god portion självdistans och humor. Vänsterbudskap blir tyvärr alltför ofta begravda i ett pompöst och drygt allvar. Eller? Har jag missat nå't? Vilken är vår tids svar på denna platta? En ny platta med Mikael Wiehe? Nej. En ny platta med Eldkvarn? Njae...? En ny platta med Peps? Berätta! Vi behöver sådan musik i denna absurt prylhysteriska och konsumistiska tid.
Etiketter: Konsumismen, LP, Vänstern
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida