Inte längre ordförande

I kväll skall jag sitta ordförande igen. Om en månad blir det årsmöte och då skall jag hoppa av. Det skall bara bli skönt. Jag kommer nog inte att sakna ordförandeskapet ett enda dyft. Egentligen är jag ingen föreningsmänniska över huvud taget. Jag vill sköta mig själv så mycket det bara går. Föreningar är något nödvändigt ont och där skall man i alla fall inte behöva sitta som ordförande längre än vad man trivs med. Det här sista året var jag kvar som ordförande enbart "av min godhet". Om jag inte hade gjort det, så hade föreningen varit i allvarlig kris - och det hävdar jag utan att skryta.