torsdag, december 21, 2006

Saknad Scola-film

Det verkar vara hopplöst att få tag i den här. På "bibblan" är den försvunnen och det förefaller vara omöjligt att köpa den. Va f-n... En av filmhistoriens mest nyskapande filmer! Jag vill se den igen. Det var flera år sedan sist. Ja, jag vill äga denna film, för att likt en nörd kunna se vissa scener om och om igen när jag vill.
Här är en bra iakttagelse kring en speciell scen i filmen. Annars är filmen kanske mest känd för sina "frysta" scener där plötsligt hela omgivningen blir stillbild och endast - om jag nu minns rätt - en person rör sig och pratar in i kameran. Det var efter att jag hade sett den här filmen, som jag blev ordentligt intresserad av den imponerande produktive Ettore Scola.

Den fångar den där känslan så fantastiskt bra: känslan av förlorad vänskap. Vart försvann den där vänskapen? Går den att återuppliva? Skulle det bli samma sak? Skulle det kännas falskt och tillgjort? Varför blev vi som främlingar för varandra? Om jag nu skall vara torr och saklig: Jag antar, att det är som med krukväxten. Den kräver underhåll.

Etiketter:

3 kommentarer:

Blogger Ola Claesson sa...

Detta är en av de sorgligaste filmerna jag sett. Förmodligen för att melankolin hela tiden liger strax under ytran aoch aldrig slår ut i snyftscener. Tårarna kommer så att säga efteråt. Bra skrivet, Thomas!

4:45:00 em  
Blogger Thomas O. sa...

Den är raffinerat sentimental, aldrig kletig, aldrig kladdig. En väldigt skickligt gjord film om känslor.
Tack för berömmet, för resten. (Men jag tycker inte jag förtjänar det.)

5:08:00 em  
Anonymous Anonym sa...

Detta kan vara den bästa film som någonsin gjorts. Kanske.

11:01:00 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida