Jung Changs "Vilda svanar"

Om man vill försöka framstå som någorlunda insatt i Kinas 1900-talshistoria, så måste man ha läst den här boken (från 1997). Den handlar om tre generationer kvinnor och det är den tredje generationens kvinna som här har ordet: Det är en fantastiskt gripande historia och en av de starkaste levnadsskildringar man kan få tag i mellan två pärmar. Allra mest omskakande blir denna bok när den skildrar kulturrevolutionen. Efterklokt kan man tänka: "Om vi bara hade vetat...".

"En dag 1965 fick vi plötsligt order att gå ut och gräva upp allt gräset från gräsmattorna. Mao hade dekreterat att gräs, blommor och husdjur var borgerliga företeelser och skulle utrotas." (s. 281)

"Inom kort förstördes nästan alla klenoder i privata samlingar. Många författare och konstnärer begick självmord sedan de misshandlats och förödmjukats brutalt och tvingats se sina verk bli till aska. (...) Mao berömde rödgardisterna med orden 'Alldeles utmärkt!' och befallde nationen att stödja dem." (s. 296)

"Det fanns praktiskt taget inga böcker, ingen musik, inga filmer, ingen teater, inga museer, inga tehus, nästan inga möjligheter att sysselsätta sig, utom att spela kort." (s. 382)

"Mao erbjöd bönderna en trollformel: 'läkare' som kunde utbildas i massor - barfotaläkare. 'Så mycket formell utbildning behövs inte alls', sade han. 'I stort sett bör de lära och förkovra sig ute på fältet.' Den 26 juni 1965 fällde han det yttrande som blev riktlinjen för hälsovård och utbildning: 'Ju fler böcker man läser, desto dummare blir man.' Jag började som läkare utan minsta utbildning." (s. 450f)

Om vi bara hade vetat... Jan Myrdal m.fl. intellektuella som var där "när det begav sig" - och skulle informera oss andra som inte kunde ta oss dit - verkar ha haft skygglappar för ögonen.