Paradoxal? Nej. Mångbottnad.

Det finns kanske de som tycker, att den här bloggen spretar åt för många olika håll. En del kanske retar sig på, att jag verkar gilla allt möjligt. En del kanske undrar hur det går ihop. Hur kan jag ena dagen tycka det kan vara OK med porrfilm, en annan dag gilla kristna lovsånger, en tredje dag gilla Peps, en fjärde dag hylla Ludwig Wittgenstein, en femte dag digga John Steinbeck etc. Följer jag ingen röd tråd? Vänder jag kappan efter vinden? En del tycker nog, att jag säger emot mig själv. Vissa vill nog hävda, att jag är full av motsägelser.

Må så vara. Jag gillar faktiskt många olika saker. Och jag ser inget konstigt i att ena stunden digga Frank Sinatra för att i nästa stund digga Talking Heads. Nu Bach, sedan Television. Nu Kalle Anka, sedan Karl Popper. Jag ser egentligen inga motsägelser. Jag vill använda hela paletten. Jag vill inte bara måla med en färg. Konstigt? Någon kanske säger: "Bestäm dig!" Då svarar jag: "Vadå? Jag har bestämt mig - nämligen för allt det jag tycker är bra."

Sådan är jag. En knepig jävel - kanske någon tycker. Ja, men passar inte galoscherna, så är det bara att gå någon annanstans. Jag kan inte påminna mig, att jag någonsin har slutit ett avtal med någon att mina preferenser skall vara för en enda musikstil eller en enda litteraturtyp eller en enda filmgenre eller en enda vad det nu vara månde. Jag sviker ingen. Jag är hela tiden sann i förhållande till min smak. Jag är inte "otrogen" Vivaldi för att jag uppskattar Deep Purple. Jag är inte "otrogen" Shakespeare för att jag gärna läser Ulf Lundkvists serier. Etc. När det gäller kultur i olika former, så vill jag smaka av hela bordets läckerheter - inte bara en köttbulle.