Några rader om Majakovskij

Jag önskar, att flera poeter kunde ha samma sprudlande energi och lika hög grad av jävlar-anamma som Majakovskij. Många poeter verkar i stället vara anemiska, viljelösa nördar.

Den här spännande samlingen kom ut 1985. Inledningen av Gunnar Harding och Bengt Jangfeldt väcker intresset och Vladimir själv håller det sannerligen vid liv. "Konflikten mellan kärleken till kvinnan och kärleken till revolutionen är en viktig drivkraft i hela hans verk; därav den ständiga växlingen mellan lyriska och sociala teman. Denna konflikt var också en avgörande orsak till Majakovskijs självmord 1930." (s. 24)

"Att den andliga aspekten av revolutionen förbisetts insåg Majakovskij så tidigt som våren 1918 (...)" (s. 38). Varför är det ofta så, undrar jag då - att konstnärer, musiker, författare och andra kreativa personer är de första att kunna skåda framtiden?

Nej, nu är det dags att låta Vladimir själv få ordet.
"Min dikt
ska med möda gräva sig fram
genom sekler
och förbli tung,
hård
och väsentlig,
som en vattenledning
in i våra dagar,
för länge sedan ditlagd
av romerska slavar." (s. 191f)