Ett makalöst livealbum
Det skall erkännas: jag är ingen hårdrockfantast. Men jag diggar melodisk hårdrock med skickliga musiker. När det mest blir larm och skrik kan ni räkna bort mig. Nå, det här är antagligen det bästa livealbum som någonsin gjorts inom hårdrocken:
Här kryllar det av lysande instrumentella insatser och sångaren Ian Gillan sjöng oerhört bra, t.ex. i "Child in time". Ritchie Blackmore gjorde här några av sina vassaste insatser på gitarren, t.ex. i "Strange kind of woman". Men alla var grymt bra - jag har svårt att tänka mig en annan hårdrockgrupp med lika skickliga musiker som i denna uppsättning. Och albumet blir därmed kanske ett av de bästa livealbum som någonsin gjorts - oavsett genre.
Läs gärna mera om Deep Purple här. Digga!
Etiketter: CD, Gitarrspel
5 kommentarer:
Led Zeppelin
Är det en svävfarkost?
Men ännu bättre är faktiskt Iron Maidens "hyllning" Maiden England som tyvärr bara finns på VHS. Om du nu gillar klassisk hårdrock, alltså.
Öh? Om du säger det, så måste det väl vara värt en koll.
Kanske bör påpeka att Maiden England inte har något med Deep Purple att göra, förutom titeln. Men det hindrar inte att musiken är fantastisk. Annars rekommenderas albumet Seventh Son Of A Seventh Son.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida