Påbud: Tro inte på tron

Alltid intressanta tidskriften Trots allt har nu kommit ut med ett nytt nummer. Jag fastnade särskilt för en essä av Jayne Svenungsson. Det är inte första gången - hon brukar nämligen skriva mycket läsvärda saker.

Så här skriver hon i "Sekularismens blinda fläck": "Vattendelaren går helt enkelt inte mellan religion och vetenskap eller mellan de människor som räknar med en andlig dimension av tillvaron och dem som inte gör det. Snarare går skiljelinjen mellan de människor - såväl inom som utanför religionens gränser - som försvarar öppenhet, mångfald och tolerans å ena sidan, och de människor som har behov av att förneka eller eliminera den andres identitet för att stadfästa sin egen identitet som den enda, sanna eller neutrala." (s. 37). Slutorden är mitt i prick: "(...) jag kan skrämmas över röster som tycks så stolta i sin egen sekulära upplysthet att deras kritik mot intoleranta former av religion tenderar att mynna ut i en ny intolerans med lika stark övertro på att det egna perspektivet är det enda sanna som hos dem man kritiserar." (Ibid.)

Så är det. I detta genomsekulariserade land har en ny ism tolkningsföreträdet och problemformuleringsprivilegiet: sekularismen. Ve den stackare som inte är sekulariserad. H*n måste genast ledas in på den enda rätta vägen. Att tro på någon sorts andlig dimension - och Gud och Jesus och allt sådant hokus pokus - måste ju vara total förvirring, menar man. Få tyst på dessa vilsegångna får, vill man.