Då skarvar de som de vill...

Den här boken (från 2005) är klart intressant. Jag önskar att författaren Anders Johansson kunde skriva flera böcker i den här genren. På våra svenska folkbibliotek hamnar den på hylla Oc - vilket står för Statskunskap och politik. Och det känns ganska adekvat.

Boken är en essäsamling om Dante, Amerika, Bengt Lidforss, Karl Marx, Stalin, mångkulturen, invandringen m.m. Verkar det spretigt? Tja, den röda tråden antyds i bokens titel.

Att klaga på Marx, Stalin, Mao, Pol Pot och andra känns som att slå in öppna dörrar. Där är inte Anders Johansson särskilt originell. Inte heller särskilt modig. Men när han ifrågasätter den aldrig ifrågasatta mångkulturen och tycker att invandringen har spårat ur - ja, då visar han mod. Han måste ha räknat med mothugg - och mothugg fick han.

Det må vara hänt att jag inte håller med honom om allt, men det blir klart mera intressant när han sticker ut hakan på detta sätt. Annars skriver han ju mest om Kalmar, Öland och sina katter. Det gör mig närmast generad. Jag tänker: "Nu får det väl ändå vara nog! Det här är ju pinsamt. Skäms han inte för att i stort sett ge ut samma kalmarbok om och om igen eller samma ölandsbok om och om igen eller samma kattbok om och om igen? Skulle han inte kunna skriva sin definitiva kalmarbok, sin absoluta ölandsbok och sin slutgiltiga kattbok - för att sedan gå vidare med något annat?".