Lekande lätt och överlägset bra

Jag tycker att Wissman har fel - här. Det påminner lite om "Surt, sa räven". Och varför skulle Bolt bry sig om vad Wissman tycker? Det här visar också på ett fenomen som jag tror är ganska vanligt: De som saknar humor vill alltid platta till dem som skämtar och skojar och har roligt.

Det är förmodligen också så här: Om man kämpar och står i med pannan i djupa veck men ändå inte blir lika bra och framgångsrik inom ett speciellt område jämfört med en annan som, i alla fall skenbart, lekande lätt blir bäst på samma något - ja, då blir man sur och avundsjuk. Man hittar på alla möjliga bortförklaringar till sitt eget misslyckande och den andres framgång.

Men det som ofta utmärker de överlägset bästa inom nästan vilket område som helst är att de verkar göra det där som de är så fruktansvärt bra på med överraskande lätthet och elegans. Det är just det vi ser när vi ser Bolt: Han - som Mats Olsson påstod i något sammanhang - "leker sig fram som om världen vore en fucking playground". Och sådant kan reta gallfeber på många.

När vi ser en "duell" mellan Bolt och Gay ser vi också en kamp mellan Den skojfriske och Den allvarstyngde. Och det är många som önskar att Den allvarstyngde skall sätta Den skojfriske på plats och göra honom till en liten och patetisk figur. "Skrattar bäst som skrattar sist", vill alla allvarliga slutligen triumfera med.