En Frankl-bok

I dagens gudstjänst på TV nämnde man denna bok (Denna upplaga från 1968):

Man tog boken som ett bevis på att upplevelsen av mening är definitivt avgörande. Viktor E. Frankl tillbringade tre år i nazistiska koncentrationsläger. Han lyckades genomleva detta helvete tack vare att han fann en mening i den fruktansvärda tillvaron. Boken är c:a 120 sidor tjock och består av två delar. Den första delen är på c:a 80 sidor och handlar om tillvaron i koncentrationslägren. Den andra delen är på drygt 30 sidor och handlar om logoterapi - den sorts psykoterapi som Frankl utvecklat på Freuds lärostol i Wien.

Frankl lade under lägertiden märke till att sensibla människor hade "(...) möjlighet att dra sig tillbaka från den ohyggliga omvärlden till ett inre rike av andlig frihet och rikedom. (...) människor med ömtåligare konstitution många gånger uthärdade livet i koncentrationslägren bättre än de mera robusta naturerna." (s. 43f)

"Den som inte kan tro på en framtid, sin egen framtid, är förlorad i lägret." (s. 77)

Frankl citerade Nietzsche vid några tillfällen, bl.a.: "Den som har ett Varför att leva uthärdar nästan varje Hur" (s. 79) och: "Det som inte tar livet av mig gör mig starkare" (s. 84).

"Enligt logoterapin utgör denna strävan efter att finna en mening i livet den primära drivkraften hos människan." (s. 98)

"Jag tror inte att helgonen tänkte på något annat än detta att tjäna Gud, och jag tvivlar på att de någonsin tänkte på att bli helgon. Hade de gjort det, så skulle de bara ha blivit perfektionister och inte några helgon." (s. 100)

"Vad människan i realiteten behöver är inte ett spänningsfritt tillstånd utan strävan och kamp för ett mål som är henne värdigt." (s. 104)

"Ju mer en man försöker demonstrera sin sexuella potens eller en kvinna sin förmåga att uppleva orgasm, desto mindre chanser har de att lyckas. Njutningen är och måste förbli en biverkan eller biprodukt, och den hindras och spolieras så fort den görs till ett mål i sig." (s. 118)

Det var i den här boken jag för första gången läste om begreppet "paradox intention". "Genom denna metod anmodas patienten att åtminstone för ett ögonblick önska just det han är rädd för." (s. 119) Vad betyder då detta? Till vilken nytta skulle det vara? Jo, Frankl tog exemplet med mannen som svettades kopiöst så fort han blev rädd för att svettas. "För att bryta cirkeln rådde jag patienten att om svettningen skulle komma igen, så skulle han medvetet bestämma sig för att visa folk hur mycket han kunde svettas. (...) Efter att ha lidit av sin fobi i fyra år kunde han nu efter endast en konsultation göra sig definitivt fri från den på en enda vecka." (s. 120) Samma metod går förmodligen att använda, antar jag, om man t.ex. har väldigt lätt för att rodna.

På det hela taget är detta en mycket läsvärd bok. Om jag hade varit psykoterapeut, så är det inte omöjligt att jag hade ägnat mig åt logoterapi.