Återanvänt. 28

Det här skrev jag någon gång på senhösten 1985.

En konstig typ

Dagarna gick. Ingenting hände. Han gjorde olika test för att fördriva tiden. Han hade gjort dessa test ett par gånger innan. De testade kreativiteten och outsiderkänslan. Enligt dem så var han mycket kreativ och helt tydligt en outsider. Men när han väl hade gjort dessa test, så var tomheten där igen och plågade honom. Han kände sig ofta uttråkad och alienerad.

Vad kunde han nu göra, sjuk och ensam hemma? Han kände sig maktlös, betydelselös, utbytbar, överflödig. Dessa känslor, blandade med leda, kom över honom allt oftare och för varje gång mera paralyserande. Även när han var frisk, som han oftast var, och djupt engagerad i arbete kunde dessa känslor plötsligt förlama honom, göra varje handling till en besvärlighet. Han tyckte ofta att hans personliga frihet var minimal, att de flesta av hans handlingar var tråkiga plikter. Ibland drömde han om ett anarkistiskt samhälle där den individuella friheten var maximal, utan att den ena individens frihet begränsade den andres. Kraven och förväntningarna från andra människor irriterade honom. Visst tyckte han om att andra ibland vände sig till honom för att få råd och tips, men han hatade att bli kommenderad till det ena eller andra. Han kände, att han kunde bli älskad bara om han var duktig: duktig i jobbet, duktig hemma, duktig i sängen etc. Han tyckte, att det var bara hans prestationer som räknades och att han skulle kunna vara en änglalik personlighet utan att någon skulle tycka mera om honom för det.

Ibland tänkte han, att han valt fel yrke och han önskade sig ofta bort från hela den inrutade tillvaron. Han ville vara med om något stort äventyr, typ jorden-runt-segling. Han retade sig på att han inte var kolossalt duktig på någonting - han ville vara absolut bäst, helt oslagbar, inom åtminstone ett område. Men han gav upp ganska lätt. Dessutom hatade han att förlora, speciellt i spel och sporter.

Han var en komplicerad person. Många tyckte, att han visserligen var snäll och försynt, men arrogant, ja, smått otrevlig, ibland hänsynslöst grov i sin uppriktighet. Hans fåordighet tolkades mer än ibland som tvär överlägsenhet. Han var dessutom lynnig - ena dagen glad som en lärka, andra dagen sur och vresig som en ättiksimmande marulk. Han var kort sagt svår att förstå sig på.

Men han menade aldrig något illa med sina som oförskämdheter uppfattade ironiseringar. Han ville, att andra skulle vara lika självständiga och chosefria som han. Han ville avskaffa ledare och idoler - och han ville definitivt inte själv bli vare sig ledare eller idol. Han tyckte som Wilhelm Reich i "Lyssna, lille man!". Hans dröm om framtiden innehöll bl.a. bilden av ett samhälle med frihet och jämlikhet där maktfullkomlighet, orättvisa, fördomar, lögner, hyckleri, apartheid, terror, krig, förtryck och dubbelmoral inte längre existerar. Han ville självtillit, personligt ansvar, självbestämmande, spontanitet, medvetenhet, intimitet, empati, frihet, humor, kreativitet, erotik, kärlek, vänskap, uppriktighet och andra väldiga mål. Hans visioner var oerhörda och han drömde högtsvävande planer.

Vem var han? Han var en vanlig liten skit, som kunde leva eller inte leva. Ingen skulle bry sig, om han inte levde. Jovisst skulle man sakna honom ett tag efter hans död, men det skulle snart gå över. Han skulle bli ihågkommen som en konstig typ och sedan skulle man inte prata mer om det. - "Han? Jo, han var väl snäll och så, men visst var han väl lite konstig? Jag förstod mig inte riktigt på honom i alla fall." "Nej, det är klart. Man blev väl aldrig riktigt klok på vad han menade."

Nu var han alltså hemma, ensam och sjuk. Han ansträngde sig att fördriva tiden. Någon gång gjorde han ett intelligenstest. Han hade gjort andra sådana test flera gånger innan. Han fick alltid mycket höga värden. Det tog han som bevis på att testen inte var tillförlitliga. Han ansåg sig nämligen inte vara särskilt intelligent. Han hade ofta dåligt självförtroende. Då kände han sig som en liten skit. Och när han hade tröttnat på test, så kanske han försökte skriva något. Han drömde om att bli författare. Men han skrev aldrig särskilt bra.